English painter (b. 1769, Bristol, d. 1830, London). Thomas Lawrence was born in Bristol on May 4, 1769. At Devizes, where his father was landlord of the Black Bear Inn, Thomas's talents first became known. Fanny Burney, a prodigy herself, reports that in 1780 Sir Joshua Reynolds had already pronounced Lawrence the most promising genius he had ever met. When Thomas was 10, his father moved the family to Oxford and then to Bath to take advantage of the portrait skill of his son. At the age of 17 Lawrence began to paint in oil, all his previous work having been in pastel. In 1787 the family moved to London, and by 1789 he was challenging Reynolds. When Reynolds died in 1792, Lawrence was appointed to the lucrative post of painter in ordinary to the king. He soon became the foremost portrait painter in England, a position he maintained until his death. His portraits of women are models of beauty and elegance, whether the sitter be a tragic actress like Mrs. Siddons, a social figure like the Princess de Lieven, or a personal friend. At the close of the Napoleonic Wars, Lawrence was knighted and commissioned to paint the leading sovereigns and statesmen of Europe. When he returned to England in 1820, he was elected president of the Royal Academy; he handled the affairs of his office with tact and urbanity. He died on Jan. 7, 1830. Following the English masters of the 18th century, Reynolds, Thomas Gainsborough, and George Romney, Lawrence carried on the great tradition of society portraiture and raised it to new heights of dash and elegance, though not of psychological penetration. He was by no means an artist of the astonishing insight of Gainsborough, and he did not have the occasionally disconcerting originality of Reynolds. Lawrence had their faults: all were affected by the distorting demands of their fashionable clientele, and all succumbed to them. He had the least to say, and he reflected his sitters' own best views of themselves, yet even they must sometimes have been surprised at their own magnificence. Handsome his portraits undoubtedly are; all the women are strikingly beautiful, the men brave and distinguished. Lawrence enjoyed his great success. He lived for his work, never married, and was a prodigious worker. He was of an exceptionally generous nature, as an artist and as a man, with a rare talent for appreciating and encouraging the talents of others. He was an ardent collector of Old Master drawings; his collection, which was dispersed after his death,  Related Paintings of LAWRENCE, Sir Thomas :. | Mr.and Mrs.John Julius Angerstein (mk05) | Miss Martha Carry dh | Mr and Mrs John Julius Angerstein | Diana Sturt, Lady Milner sg | Duke of Wellington on Copenhagen |
Related Artists:
j. f. willumsen
(7. september 1863 i København - 4. april 1958 i Cannes) var en af pionererne bag det moderne gennembrud i dansk billedkunst omkring 1900. Han var primært maler, men mestrede de fleste kunstarter og arbejdede desuden som billedhugger, grafiker, keramiker, arkitekt og fotograf. J.F. Willumsen studerede ved Det Kongelige Danske Kunstakademi fra 1881 til 1885. Efter tre forgæves forsøg på at blive indstillet til afgangsprøven på Kunstakademiet, studerede han på Kunstnernes Frie Studieskoler i København. I 1891 var han med til at stifte Den Frie Udstilling, hvis udstillingsbygning han tegnede i 1898. Willumsen opholdt sig i hovedparten af sit liv uden for Danmarks grænser, hovedsageligt i Frankrig, hvor han under et ophold i Paris 1890-94 blev præget af symbolismen. I de følgende årtier blev han eksponent for flere af epokens kunstretninger og hans stil ændredes i mere ekspressiv retning. Willumsen tilbød en stor del af sine værker og kunstsamling til staten og arbejdede fra 1930'erne på oprettelse af et museum. I 1957, året før hans død, åbnede J.F. Willumsens museum i Frederikssund.
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.
Heinrich Fussli
Swiss romanticist, 1741-1825